Sitter o funderar över att kanske hoppa in i duschen o göra mej i ordning för ikväll, Ska hem till en kompis o ha singstar kväll.. lär säker bli skoj som bara den beroende på hur man ser på saken.. det är ju faktiskt bara en kväll som alla andra kvällar.. yttligare en lördag som blir yttligare en söndag och så fortsätter det och tiden bara går o går!

Jag vill att det ska betyda

När jag va i 15 års åldern brukade jag alltid fundera över hur det skulle va att va typ 22, det sorgliga är att jag kommer inte ihåg hur jag hoppades o trodde att det skulle va. Det som är ännu sorgligare är att jag ändå vet med säkerhet att det va inte så här..

"You know there is this theory, there are two kinds of people in the world. There are lyric people and music people. You know, the lyrics people tend to be analytical. You know, all about the meaning of the song. They're the ones you see with the CD insert out like 5 minutes after buying it, pouring over the lyrics, interpriting the hell out of everything. Um, then theres the music people. Who could care less for the lyrics as long as its just got like a good beat and you could dance to it. I dont know, somtimes it might be easier to be a music girl and not a lyric girl. But since Im not, let me just say this. Sometimes things find you when you need them to find you, I believe that. And for me its usually song lyrics."

Föresten är min hund världens sötaste elle? haha, hon låg nyss o tuggade på bordshörnet o när jag sa till henne att sluta kollar hon upp på mej me sina kolsvarta valpögon och börjar slicka oskyldigt på bordet ist :p haha

vad skulle vi kunna skriva här då? Känt mej otroligt tom på senaste, flyr vardagen på det mest enklaste tråkigaste sätt, för det passar mej. Kanske inte andra.

föröker verkligen komma igång me min blogg igen, men efter att skrivit privat nu ett bra tag är det inte lätt att övergå till offentligt. varför gör jag det? jo för det är inte kul att prata med någon som kallar sig för C:\domument

Lite roligt onödigt vetande som jag lärt mej idag genom min vardagsflykt är att folk är verkligen rädda för helt fel saker.. så för er kan det ju vara värt att veta att det är fler som dör varje år av attacker från åsnor än i flygplanskrascher och att det är mer sannolikt att dö av en champangnekork än en giftspindel.. Kokosnötter är farligare än hajar och oddsen att dö genom att ramla ur sängen är en på två miljoner

Så frånomed nu om någon frågar mej vad jag är rädd för så är det inte att flyga, hajar m.m Jag är rädd för champangekorkar och kokosnötter.... och möjligtvis oxå rädd för att inte ha oddsen på min sida :p

tack för mej, ha en fortsatt bra jävla dag

vad ska jag göra? börja skriva precis som det är? bara sådär? det är inte så lätt, när man tänker på vad andra tänker o på vad man själv kommer tycka o tänka! Att vara öppen o bara säga som det är, det är något nytt för mej.. (eller?) att vara mej själv har ja alltid varit, men hur långt kan man gå? kan folk verkligen acceptera den man verkligen är. eller måste man spela det välkända "spelet"... monopol o geni.. vist det e trevlig.. men håller det i längden?


ta en öl eller sju.. sen spelar det ingen roll...........                                       förens imorgon


jag kan skriva si, jag kan skriva så.. jag kan skriva vad som, frågan är vad det spelar för någon roll