Hur i helvete ska jag hinna göra allt som ska göras innan klockan halv sju!? 
Jag brukar gilla när tiden går långsamt, men idag? Snälla stå still!!! Det är stressigt att fylla år när man inte har tid med det...





Igår vid 17tiden hade jag den värsta körningen jag haft och antagligen någonsin kommer ha. Två så pass fulla 70åringar så dom inte kunde gå. (eller för den delen ens stå) Dom va alltså hyfsat klara i huvudet (För att va 70) Dom va så fulla som ni och jag varit ibland men deras ålder gjorde nog att det slog rätt hårt mot deras balanssinne.

Va iaf en trevlig färd från rödeby till björkholmen då jag o gubben snackade en hel del om bilar och dialekter (?)

Men iaf skulle ringt polisen då den ena låg på gatan medans jag försökte tvinga kärringen ut från bilen.. Gubbjävlen tyckte han skulle ta sig ut själv från bilen så han ramlade och blev liggandes. Han gjorde ett tappert försök att ta sig upp, vilket som såg ut som att han inte ens försökte. Jag gjorde ett ännu bättre försök med att hjälpa honom, vilket som såg ut som att jag inte ens försökte.

Han skulle klara sig själv sa han! Men han låg kvar där och sprattlad som en jävla fisk.. Funderade en stund på att hjälpa honom först och ta henne sen, men naaa lät han ligga kvar. Kunde inte riskera att hon också skulle försöka ta sig ut själv. Efter ett bra tag lyckades han faktiskt rulla runt och ta sig upp och sätta sig mot bilen.

"Människan" som vägrade hoppa ur bilen fick jag nog av så bokstavligen drog ut henne ur bilen. Detta efter jag dessutom gett henne en jävla utskällning.

Öppnar dörren som inte gick in i deras hus utan in till deras tomt där dom hade en sån där lååång trappa med låga trappsteg. Hon försökte hålla sig fast i allt vi passerade och efter att kommit TVÅ METER tyckte hon att hon skulle sätta sig ner och när någon som inte själv knappt kan stå vill sätta sig ner, hur håller man emot då? Efter att jag skrikit på henne en stund, pratat med henne som om hon vore förståndshandikapad och frågat henne om hon ville åka ner till polisstationen så gick hon fortfarande inte med på att hjälpa till att resa på sig!!!

Jag ställde mig på hennes fötter tog tag i hennes armar och lutade mig bak så jag fick uppe henne. Nu va jag väldigt arg (argare) tog tag i henne la hennes arm runt min nacke, höll i båda hennes armar och hon hade inget val annat än att röra på benen, gjorde hon inte det så hjälpte jag henne med ett knä i hennes knäveck. 

Jag fick ta in henne i huset, hjälpa henne me skor och jacka och satte henne i soffan vid tvn. Och va väldigt tydlig med att hon inte fick försöka resa på sig. För jag ville inte hitta henne liggandes på golvet när jag kom tillbaka!! "Vill du bli liggandes på golvet" frågade jag henne, ne det ville hon inte och jag upplyste henne att jag skulle låta henne ligga där och hon gjorde något försök till att röra på sig!

Gubben hade varit värst någonsin om det inte vore för att jag hade börjat me henne.. Han va mycket lättare. Han skulle klara sig själv tyckte han när vi kom in i hallen, gjorde ett test med att släppa taget taget lite, fångade upp honom fort som fan. Ölen jag hade tagit i beslag ville han ha. Jag sa att jag kommer sätta honom i soffan och ölen i kylen och fick han att lova att inte röra den, han sa han kanske skulle spara den till nästa år...

Dom tyckte iaf att jag va en underbar människa som hade hjälpt dom (han tyckte det, hon pratade inte mer än nödvändigt, det vill säga "Jag vill inte" "Vill sitta ner" "aj" "åhh" "bla bla bbla" som en jävla bebis, men då och då faktiskt "Du är så snäll")

Han va imponerad och tacksam och tyckte att zontaxi hade så underbart snäll personal och bla bla bla. Jag ställde mig framför dom, gav dom ett pekande finger och sa "Ni rör er inte nu!! Sitt kvar!! Inte ens ett försök till att resa på er ska ni göra!! Ni ska sitta här nu några timmar och ta det jävligt lugnt" Fick dom till att nicka instämmande och lova på heder och samvete att sitta kvar.

Satte ölen i kylen, la nycklarna i hallen och gick därifrån...

Hoppas dom lever.....