Jag vet vad som är fel på mig nu :p Det är inte många som förstår hur jag kan resa själv. Ja förutom alla andra som reser själva och gjort det gång på gång. Beundrar verkligen dom som gör det i flera månader, halvår och tillochmed längre.

Vet inte om jag skrivit det innan men tjejen med lockigt hår (bild nedan) hon har rest själv i flera månader och hur han hon gjort resan så billig som möjlig? Jo hon har liftat och jobbat 3-4 timmar i receptionerna på hostelen hon sovit på. Tror min gräns går vid liftandet faktiskt, trots mitt lilla försök på Brac ;)

Nu tappade jag ju tråden... Varför gillar jag att resa själv? Jo...

Jag har kännt mig ensam en gång på denna resan, väldigt ensam tilloch med. Första dagen i Belgrad (iaf sista halvan av dagen, typ kvällen) Inte en enda vettig människa på hostelet.. dvs typ ingen ovettig heller. Så kvällen spenderade jag genom att sitta själv i en bar och prata med bartendern och någon dryg jävla serb :p

Men annars? Ne.. Hur ska jag beskriva det..

Vill jag gå höger och sedan vända och gå vänster för att ångra mig igen, stanna, fundera 5-10 minuter på vad jag vill och sen gå höger iaf så är det jävligt skönt att göra det utan att någon tycker att jag är dryg och säger att nu går vi åt vänster. Jag kan va rätt velig ibland. Så sen kommer jag fundera på varför vi inte gick höger och känna för att vända :p Gjort detta ett flertal gånger! Typ dagligen..

Jag tror jag är en av få tjejer som tycker det är fruktansvärt tråkigt att sola så det är skönt att kunna gå en hel halvtimme till en strand och väl där bara stanna i 1½ timme utan att behöva känna sig som en tjatig unge som vill åka därifrån och då veta att den andra personen hatar mig för att den ville stanna i typ 8 timmar och tvinga mig att stanna i en timme till (Nu kommer aldrig någon vilja ta med mig till stranden, men detta viste ni nog redan)

Att sen sitta och vänta på bussen i 15 minuter men när den väl kommer ångra sig och vilja gå hela vägen tillbaka? Javist

När man går vilse, eller tex sitter i en främmande stad klockan 22 och inte vet vad man ska ta vägen och ev få sova ute hela natten. Då är skönt att inte behöva oroa sig för att den andra tycker det är en jobbig situation och mår dåligt över det. För det är det värsta jag vet, att behöva oroa mig för hur den andra känner, för jag gör det allt för ofta i såna situationer. Vist känner jag ju att det är lite jobbigt men vill inte att den andra ska tycka det är jobbigt för räcker isf att jag gör det ju...

Vist ibland, som tex då man som en uteliggare ligger på en tågstation kan man ibland sakna någon som ligger breve en och fnissar. Gjorde det dock inte då jag låg där, va nåt jag kom på nu. Jag valde ju att dra själv ifrån Hvar. Har nu sedan i Onsdags förmiddag varit helt själv, kännt mig liiite otrevlig och osocial då jag intte ens försökt va social mot mina rumskamrater.

Men behövde denna tiden för mig själv, dels för jag vet att annars när jag kommer hem hade jag behövt detta och varit fruktansvärt osocial mot alla mina vänner och det är något jag bestämt mig för att sluta vara mot alla ni som får mig att må bra! Lovar att börja höra av mig oftare och umgås mer med er än vad jag gjort senaste halvåret, varit rätt frånvarande men det är slut med det nu!! :)

Sen vill jag tillägga att jag hade tyckt det varit jävligt kul att ha någon med mig på denna resan som jag sen kunde delat alla minnen med, så nu efter detta inlägget så menar jag ju inte att ni ska tolka detta fel och aldrig vilja resa med mig ;p Hade jag rest med någon så hade detta inlägget antagligen handlat om fördelarna med att resa med någon annan.

Och om jag rest med någon hade jag garanterat haft en snyggare solbränna ;)

Bäst med att resa sjlv.. Man lär sig väldigt mycket om sig själv och annat!