Min flickvän berättade att hon fallit offer för naturens
grymmaste pratt, att hon alltid känt sig som kvinna
även om hon föddes som man. Hon sa att hon börjat
klä sig i kvinnokläder vid sjutton års ålder och att hon
tre år senare underkastat sig de nödvändiga kirurgiska
ingreppen. Jag blev chockad, men sa att jag älskade
henne först och främst som människa och att jag skulle
ge henne allt känslomässigt stöd hon behövde.
Hon så förfärad ut. Hon hade skämtat. Hon lämnade mig.
Hon sa att hon skulle skaffa sig en riktig man, inte någon
bögig liten homo som jag.


(Skeppsbrott och hundra andra berättelser om kärlek)