Jag har kommit på en sak.. man kan inte bara sitta och vänta på att saker ska hända, man kan inte försöka en gång och ge upp för att det inte gick första gången, eller kanske inte andra gången heller. Man måste ibland anstränga sig lite extra.

Man måste kanske inse fakta att det inte längre funkar att bestämma allt i sista sekund. Jag gillar att betämma mej för att göra saker när jag väl känner för o göra dom. Gammalt mönster som är dags att bryta? Har aldrig tyckt om förut att planera saker i förväg, aldrig velat lova att något ska hända då jag aldrig vetat om jag imån, i övermån eller dagen efter det skulle ha lust med det jag hade bestämt med någon. 

Planera är A och O som dom brukar säga.. För bara för att Cissi känner för att göra något just nu i detta ögonblick betyder inte det att den utvalda bara kan släppa allt hon håller på med, eller redan har planerat.. för folk gör tydligen sånt.. planerar!


En annan anledning till att jag inte heller tycker om att planera är rädslan för att det ska bli ändringar i den planeringen, framför allt att något jag verkligen sett fram emot ska bli inställt.. ofta påverkas hela min dag av att jag senare har något planerat för jag känner mej stressad, om jag ska vara någonstans klockan sex så känner jag mej på något sätt stressad över det redan mitt på dagen, för jag liksom känner att det är så mycket (egentligen inget) som jag inte kommer hinna med, och då måste jag planera hela min dag. Så det + att jag alltid ser fram så mycket emot saker jag har planerat in innebär typ jordens undergång om det blir inställt

Alltså ingen press eller så ;) 

Sen att typ det har rört sig om endast ett ytterst få tal gånger att något jag verkligen sett fram emot blivit inställt påverkar inte min oro för att det alltid ska hända..