Nätterna.. jag lever verkligen för nätterna. Trots vetskapen om hur mycket bättre jag mår me rutiner så är det nåt speciellt med nätterna! Det är någon speciell känsla jag ofta får då.. svårt att sätta fingret på att men mer motivation typ. Jag kan plötsligt tänka mej att ta tag i disken, eller andra liknande "viktiga" grejer som måste göras..

Men riktiga rutiner, det hade jag en gång. En vecka i våras för första gången sen, sen.. ja sen när fan då? högstadiet? I gymnasiet hade man ju inga, det va sena nätter (ibland hela nätter) sova på dagen och ja måste varit i högstadiet då..

Hmm, tror nog jag kanske höll det i två veckor i våras tillomed, mellan 23-24 gick jag o la mej och släckte lampan.. jag ska börja me det igen, ack så viktigt nu me tanke på att vi går mot mörkare och gråare tider..

Oj klockan är så mycket nu ja, men ska bara va vaken en liten stund till för nu är det ju ändå försent för kom på att jag måste googla om en onödig sak innan jag kan få ro till att gå o lägga mej :p


Fan vilken bullshit egentligen.. det är ju inte ens sant!! Det stämmer inte. Nätterna är inte bättre.. hellst skulle jag vilja sova på nätterna för hade jag gjort det, då hade jag haft den motivationen på förmiddagarna och kvällarna. Jag är felvänd och ut och in!! Vet aldrig vad jag vill eller hur det ska va.
Tiden står still och alla måsten hänger kvar.. ge mej en annan dag!!

oj så poetiskt det lät.. (HAHA NOT) nästan så man borde skriva en poesibok




Edit: Måste förtydliga mej, med när jag hade rutiner senast så menar jag självklart det rutiner står för att man tex lägger sig oftast runt samma tid varje kväll. det va de jag försökte mej på i våras. Men jag glömde skriva att det va inte bara senast i högstadiet jag hade den typen av rutin. Jag tror att det va senast i högstadiet jag gick o la me så tidigt som innan klockan 12 OAV aktivitet elle när skola/jobb började följande dag..