Vad jag älskar hela tanken med bloggandet.. dagbok som man gömmer under kudden, ett par dar sen tröttnar man (bara för det ska jag ge me på ett försök, finns ju mycket man ej kan skriva här) men iaf, älskar att gå tillbaka i min blogg o läsa om saker man tänkt o haft för sig, man liksom förflyttas på ett underbart sätt tillbaks till alla roliga minnen..

Detta skrev jag i juli efter en lång dag på stranden å vi byggt sandslott o låtsats att vi va 10.. :p

underbart att läsa igen, få rysningar i kroppen o ett leende på läpparna :)

Jag saknar barbidockor, lego, skattkartor, trädkojor, jägarleken, dunkgömma.. jag saknar att springa runt i skogen.. Jag saknar att palla äppel, smyga på folk o ställa till bus, klättra i träd, leka i grottor och leta efter skatter o hemliga gångar ner i underjorden, jag saknar planerna man gjorde upp för att osedd kunna ta sig in till frysen utan att mamma såg o tjuvta 10 glasspinnar för att sen gömma sig ute bakom en stor sten o dela dem me en kompis, trotts att det va precis innan maten, jag saknar när en stor sten på en gräsplätt kunde förvandlas till en flotte o man va tvungen att kämpa för o hålla sig kvar annars ramlade man ner o dog av det farliga vattnet o alla monster.. Jag saknar när man skolkade från skolan för att kunna stanna hemma o göra negerbollar o kolla på tv, PÅ DAGTID och mer än bara en timme! Jag saknar utkällningarna man fick när man kom 20min försent till skolan för att man på vägen stannade för att ha snöbollskrig, jag saknar termosbyxo (Trotts att jag hade på mej ett par för bara nåt år sen :p) Jag saknar att bygga en snöigglo som man sen kunde ligga i o bara titta på den vackra snön i flera timmar i för att sen komma in halvt ihjälfrusen o få en stor kopp varm chocklad av mamma o fötterna nerstoppade i en balja varmt vatten.. behöver jag fortsätta?